eythursday

jag sov över idag. så de vart en illigal ledighet idag. känner mig fruktansvärt trött och less. inte alls vaknat på rätt sida. känner mig seriös?! inte vanligt. bara ligger och tänker på allt och alla. hur sjukt bra vissa har det jämfört med andra. varför jag låtit mig tappat kontakten med så många..  och spec en. tittade på grisvädret och såg en sak som får mig att tänka tills hjärncellerna rymmer. en person.


Ända sen vi föddes har vi känt varandra. långt innan jag kan minnas. vi gjorde allt tillsammans, sålde teckningar för 10000 kr så vi kunde se om en sparbussa kunde bli full, och klistrade fast löv och pinnar på en planka och kollade det tavla, vi sålde den till farmor för en 10, hon visade den här om dan. vi hade också skrivit att den kostade igentiligen 1000000, och med liten liten text längst ner som knappt gick att läsa

-" ps, denna tavla ruttnar snabbt"

och att den inte gick att lämna tillbaka. vi var inte speciellt gamla då. varje sommar badade va. det finns tusen kort på oss innan minnerna. då vi springer runt nakna i vattnet med stora armpuffar och ser ut att dö av skratt. varje vinter åkte vi dag ut i maggans backe, med fula overaller och mösserna ner dragna håller jag på att dö av skratt. vi åkte skoter med din pappa och traktor med min. vi hade picknick med lizette och såg på disney filmer. jag kom ihåg din my little ponny film som du egentligen inte vågade se för de var ett sten monster med. men jag kunde tvinga dej om jag satt nära dig. och dina my little ponnys hästar! som vi klädde ut och målade och lekte med konstant!

på dagis, vi var jämt med varandra. kom ihåg att jag var avensjuk att du kunde stava och hela alfabetet och kunde lösa hela pippispelet före någon annan. men du försökte lära mig också. du fick glasögon, och jag tyckte du var jätte fin i dom, jag ville också ha.

i skolan var vi lika mycket med varann från en början. men du var sjuk ganska ofta. men vi gick alltid hem tillsammans iaf, stannade hos dig så du kunde ringa din pappa och berätta du kommit hem och mådde bra sen gick vi upp till mig.

men du blev borta mer och mer. gick konstigare. du fick så mycket uppmärksamhet av alla vuxna och lärare och det blev jobbigt. vi blev så avunsjuka. vi slutade umgås också. du gick nästan aldrig på skolan vid det här laget. jag tänkte inte så mycket på det. du coh din pappa kom upp ibland och vi kunde åka fyrhjuling eller se på film. men de var inte som förut. ändå minns jag att jag hälsade på dig en dag när du inte var hemma, du var nån annanstans. men jag kom dit. och vi bakade negerbollar och du blev jätte glad att jag kom! jag minns det så väl.

det är fler barndomskompisar som var med dej, som också tappat kontaket och inte vet mycket om dej. jag kan ärligt säga att vi skämtat lite om det, varit lite okänsliga. men jag har så fruktansvärt dåligt samvete. vi hade så kul, och du gjorde allt för mig. det är så grymt hur livet kan bli. pappa berättade  igår hur det var med dej. jag vet inte vad jag önskar, jag önskade att du kunde bli bra.

nu när man är äldre, de är förrns nu man ser att man stått alldeles brevid när du lidit men inte fattat nått, man var för liten. jag fattade inte varför vi lekte jämt sen kunde du plötsligt inte, du var aldrig ens hemma, inte förrns jag hälsade på dej den där dan visste jag vart du var.  när du väl kom och hälsade på med din pappa så var de inte samma sak, visste du att jag var där? kände du igen mig? fast de bara gått några få år? saker jag vill ha svar på men kan inte. det är en omöjlighet.

det hade lika järna kunnat varit jag, eller vem som helst. men det blev du. och jag fattar inte hur man kunnat varit så okänslig. men igen, vi fattade nog inte.  jag har galet många minnen med dej, och hundratals kort, jag kommer aldrig glömma dej vad som än händer. för som barn, var du den allra bästa jag hade. det är helt sjukt att en 18 åring ska gå egenom allt. det är fan brutalt!!! men jag hoppas du en dag kommer att bli bra, att du inte kommer ha ont något mer. jóch jag hoppas över allt annat att jag får chansen att säga det jag just skrivit till dej.

förlåt för att jag inte förstod utan var så okänslig.

tack för alla minnen,jag kommer aldrig glömma dom, och jag kommer aldrig sluta skratta när jag tänker på vissa av dom, jag hoppas de kanske kommer några till.

jag vet att det kommer bli bra. du ärså sjukt stark! vad som än händer, du klarar det!

jag finns för dej...<3


det vill jag få chansen att säga. jag ångrar så mycket. jag tänker tillbaka för mycket, men det är näst intill en omöjlighet att tänka frammåt nu..

klassisk bloggning var inte min grej.

trött efter en en 20 minuter lång skoldag. tror att solen tröttar ut mig ch mitt icke befntliga pigment som medföljer rött hår..

sitter som vanligt med niklas hos niklas. han är bäst! så känner bara att jag måste låta vårkänslorna flöda på tangentbordet på ett moget och gulligt sätt.

det var bara strax över ett år sen jag "började hänga" med dej. tack vare alexander johannesson som också får ett inslag här( han är världens skönaste! sötbubben min!) och efter en enkelt simpelt allhelgigt festligt fyllestrul så var allt på plats. den där känslan inte många känner till speciellt inte med alkohol som skvalpar runt i blodet.  men det kändes så rätt. det går verkligen inte att förklara men jag visste något då, något självklart som jag ändå inte visste vad de var.. vi var med varandra VARJE dag. varje dag, varje helg, smsade konstant. minns så väl och vi pratade om det bara för någon dag sen då du pussade mig första gången, du försökte göra det diskret för du var så blyg. och jag skickade ett tomt sms till min bästa vän som vi alltid gör när vi har något att berätta men inte kan just för tillfället. och hon var så glad för min skull. första tiden var som en liten gullig saga man läser för små flickor, jag var så glad för min egen skull också. men det hände så mycket, sånt jag inte vill eller kan ta upp här trots de låga besökarantalet. men vi kom bara närmre och närme. jag ställde upp ganska mycket tyckte jag men du har verkligen gett igen. de bästa med dej var att man kunde vara sig själv, vakna upp utan smink redan första gången vi var med varandra, våga lita på dej. det fanns verkligen inget som gjorde att jag tvekade på DEJ.  men pga någon som jag inte släppt än och efter ett lite halv jobbigt slut på ett " hålla på förhållande"  2 bra och bättre människor som var i huvet på mig dygnet runt ville jag verkligen inte ha ett förhållande. du ville, men inte jag. vi var praktiskt taget tillsamans redan ändå, vi höll oss till varandra, var med varandra. allt gick så snabbt och de kändes som ett helt liv tillsamans. det var jobbigt att bara vara ifrån dej en dag. trots mycket tjaffs under en period slutade vi aldrig prata. till sist insåg jag vad det var jag känt i hamnen näst sista helgen under sommar lovet. vårt fyllestrul. En gammal klassiker på radion, en vers från en låt " om jag inte tar dje nu så tar någon annan dej, bort från mig" vi bestämde oss för ett öppetförhållande. barnsligt. men jag ville inte känna mig låst. pga av alla dåliga break ups ville ändå känna att jag var själv, kunde göra saker utan att få ångest och bara leva livet och festa runt. men de blev inte riktigt så.. vi fortsatte vara med varandra la inte ner tid på någon annan kille eller tjej. kompisarna fick vänta ett tag. jag ville bara ha all tid i världen med dej. tillslut efter en månad ungefär växte jag upp, eller jag fick några guidade ord på vägen att man måste våga chansa. allt eller inget som mjag alltid sagt. och så blev det. vi blev tillsammans och jag kan bara säga att det känns bättre och bättre med dej. jag har verkligen hittat den som man utrycker det i fimer och sagor. den rätta. jag älskar dej niklas, jag älskar verkligen allt. jag har ingenting som du inte vet, du vet allt om mig, från favorit färg och djur till det som jag verkligen inte kunnat berättat för nån, dom djupa hemligheterna som kommer upp en efter en och skapar kaos, men inte för oss, du vet redan allt. Linn fritz har alltid sagt
- det viktigaste i ett förhållande är att man ska kunna vara bästa vänner.

det är just det du är. du kommer bra överens med alla mina vänner. jag är med dej varje dag utan att vi tjaffsar eller lessnar,  mår dåligt när jag inte får sova med dej, och älskar stunderna då du jag och mamma sitter i solen med kaffe och cigg. Det har hänt så galet mycket i vårt förhållande, jobbiga saker då vi bara kände att vi inte pallade mer, men vi hade varandra, och vi har bara kommit närmre och längre. du ser mig, du vet vem jag är, och oavsett vad som händer ska jag alltid hålla mitt löfte, jag kommer alltid älska dej, aldrig glömma dig, och aldrig säga upp kontakten.

sagan som var som gjord för små flickor, de är min verklighet <3



du kommer aldrig kunnas jämföras med någon annan. du är min ängel

vaknade idag och tänkte bah: näee trött tjej. så sov en timme till. hihihi. sen gick jag på skolan. sen efter skolan gick jag på stan. då tittade en person på mig...creepe! sen efter de tog jag bussen med min älsklingsgullesockerpropp!  och mina hårtoppar....måste köpa nått fransk utalat hårcerum för flera hundra och knäppa kort på det nåndag nåndag! so desperate! näe,  nu ska jag pilla bort bajs under naglarna sen lacka dom i nån puma sexig färg! sweet!

PUSS PUSS älskar er!
/ i





bjuder på denna!
så här ser jag ut nu! helt osminkad och ofixad i sängen.. aja cya<3

det är en sak jag märkt..ett måste inom bloggvärlden som jag kanske inte är allt för delaktig i..man ska vara UNIK! men ändå är dom flesta desamma..ja menar jag ser ingen större skillnad på kissies och kenzas.. de ska väl vara brösten de isf. MEN dom flesta har korta inlägg, en låt text som rubrik och lite high fashion bilder tagna med en fet system kamera. ja tänkte börja pröva på de lite. dock har jag min sony ericsson få pixlad kamera och lite för många mjukisar i garderoben. men jag ska nog få det att funka..



PEACE