11 minuter över torsdag
ligger vaken i sängen, klockan är bara stra efter 12, men eftersom niklas jobbar och lägger sig tidigt så blir det samma för mig.. det är varmt trots att jag har fönstren hel öppna, oroar mig för surret från myggorna även fast jag vet att dom inte kommer igenom myggnätet, och tycker det är alldeles för jobbigt med en katt mitt på magen som sover fast jag tycker att det är det mysigaste som finns. allt stör en när man ska lägga sig och inte kan sova. det är så...störande
niklas ligger halvt på mig med armen över, störande men underbart på samma gång, både han och katten snarkar, störande..men tryggt och gulligt. jag puttar till han när det blir alldeles för irriterande, han säger nått oförståigt och kryper närmre istället, han är för söt när han sover, även fast han kan vara ganska störande. jag har alldeles för liten plats i min lilla säng och kanten gör ont..men jag kan verkligen inte sova själv i den heller, han måste ligga och störa mig, hålla mig så hårt att jag stör mig på hur varmt och klibbigt det blir, katten måste sova med mig för det har hon gjort i alla år fast den lilla hårtussen hårar ner nått så fruktansvärt och tar större plats än mig, jag stör mig nått så fruktansvärt att man hör mammas snarkningar ändå hit, fast jag somnar som bäst då jag vet att hon är hemma. jag känner mig trygg, trots att jag bor mitt i skogen, i ett hus där det verkar spöka, det är kolsvart och jag är livrädd för mörker och där rävar skriker som små barn utanför föstret. jag mår så jävla gott just nu..jag njuter av varje sekund, även fast allt stör mig så jävla mycket! och jag kan inte sova!
niklas ligger halvt på mig med armen över, störande men underbart på samma gång, både han och katten snarkar, störande..men tryggt och gulligt. jag puttar till han när det blir alldeles för irriterande, han säger nått oförståigt och kryper närmre istället, han är för söt när han sover, även fast han kan vara ganska störande. jag har alldeles för liten plats i min lilla säng och kanten gör ont..men jag kan verkligen inte sova själv i den heller, han måste ligga och störa mig, hålla mig så hårt att jag stör mig på hur varmt och klibbigt det blir, katten måste sova med mig för det har hon gjort i alla år fast den lilla hårtussen hårar ner nått så fruktansvärt och tar större plats än mig, jag stör mig nått så fruktansvärt att man hör mammas snarkningar ändå hit, fast jag somnar som bäst då jag vet att hon är hemma. jag känner mig trygg, trots att jag bor mitt i skogen, i ett hus där det verkar spöka, det är kolsvart och jag är livrädd för mörker och där rävar skriker som små barn utanför föstret. jag mår så jävla gott just nu..jag njuter av varje sekund, även fast allt stör mig så jävla mycket! och jag kan inte sova!
Kommentarer
Trackback