eythursday

idag mår man som man förtjänar. skit! kan aldrig säga att det är värt en bakfylla så här dagenefter, men gris kul hade jag med mina fulla sommarjobbare. nu vill jag ingenting, bara ligga och dö i soffan, sen åka till världens bästa pappa resten av dagen och dö lite där också.

PEACE

det vart en enkel men hård kväll. minnesluckorna är många trots att det inte blev så sent för mig. med världens bästa människor (<3<3<3<3!!!) famlade jag runt i lägenheten, ägnade nästan en timme åt bussbiljetten och fick rabatt på sex leksaker. sen blev det en krogrunda och KEBABTALLRIK! men höjdpunkten, var ändå precis som alla andra kvällar att få komma hem och lägga sig. tvär slocknade. precis som det ska vara.

bakfylle morgon, och alla förstår vad jag menar. morgonsur, det är för ljust och tidigt oavsett vad klockan är, man vill ha mat men orkar inte, törstar ihjäl men orkar inte hämta, svart runt ögonen fast man har för sig man tog bort sminket innan man la sig, inget är bra. så jag går och lägger mig i soffan och dör lite nu med älskling. ikväll kör jag igen! men inte lika hårt.

en kaffe på det här så. PEACE

nu drar jag!!!

...

nästan nyss vaknat. morgonsur så det skriker om det.  irreterar mig på att det är så bra väder för jag orkar inte gå ut. sitter med en mjölk skål och flingor i soffan och kollar på mtvs top 10 britney spears.  nostalgi känslorna flödar nästan som en orgasm i kroppen.. försöker bleka mitt fel färgade löshår utan någon större succé. mitt hår är inte tillräckligt långt enligt mig och hur många timmar jag än ägnar åt hår produkter, plattar och svettas så krullar det ändå ihop sig så fort en vindpust stryker igenom det. sen att jag är en tidsoptimist när det gäller för att nagellacket ska hinna torka är ju ingen nyhet, tror alltid att jag kan börja vifta runt med händerna för tidigt och sen är det bara att göra om hela prociduren. skit liv!
ställer in alla 24 ölen i kylen tills ikvällen, förutom en...den går jag ut med på brandtrappan nu så här en fredags morgon.

PEACE

själv i lägenheten nu när niklas börjat jobba igen.. ganska skönt ändå att känna ensamheten. inte ofta, men ibland är den riktigt uppskattad. att bara finnas och slippa prata med nån, gå runt med endast en stor t-shir,t äta direkt från kastrullen framför tvn och total ignorera berget av disk. nyss drog jag på mig solglasögonen och satt mig i brist på balkong på brandtrappan med en cigg och en kopp kaffe.. granskade alla som gick förbi, såg grannen springa in och ut tusen gånger innan han äntligen åker iväg, troligtvis väldigt sen till nått. några sitter och käkar lunch vid bänkarna, har aldrig sett dom förut faktiskt, men jag gissar på att dom är fruktansvärt nykära. gullit. en stackars mamma är ute och går med en unge i barnvagn som skriker, håller en annan flicka i handen som försöker hålla i kopplet till en hund som är stor och verkar dra med hela familjen på en joggingrunda istället för promenad till affären. det är såna här tillfällen man ser sig själv som barnlös om 30 år och nöjer sig med att bli en framtida moster bara. . .

känner verkligen att jag uppskattar mitt liv, en riktig livsnjutare är vad jag är den här torsdagen, orkar inte bry mig om nån eller nånting, jag bara tittar på andra häruppifrån brandtrappan, ingen ser mig, men jag ser allt känns det som. ne, lite mer kaffe och nudlar på det här så. sen sitter jag här resten av dagen.

jag är jävligt fåfäng, jag har alltid  speciella poser när någon kommer med kameran som garanterar att jag alltid är snygg, jag visar mig aldrig utan smink och får damp om håret ligger fel..jag tycker att jag är fantatiskt vacker och det syns på alla mina bilder.. jag älskar mina vänner mest av allt, och ja, även deras utseende spelar roll! det mesta hänger faktiskt på de! fattar inte varför man ska "bjuda" på sig själv då man är naturligt perfect? <3












nästan så det börjar plaska i byxan! TRUE LOVE BABES!

då har jag sommarlov igen då!! eller semester om man vill låta lite som nån viktig vuxen människa med hög och fast lön..... pappa tvingade på mig ett sommarjobb. fään! less tjej! jag skulle kunna gå på en fotbollsmatch hellre än de och då äre illa! men nu..några veckors arbete med snäll timlön gnäller jag inte längre. jag har faktiskt kul! trots mina gula reflexbyxor!
spenderade gårkvällen med Kajsa, jossan, Kevin och öl här. igen. och fortsättning och påök av både öl och folk blir det i helgen. då äre party. sen är det några älsklingar som fyller år också!  + lite benböj hos sjukgymnasten och ett besök till hudik där dom ska sitta inne och pyssla, klippa och klistra med mitt knä. sppääckat scheemmaa! efter de drar jag på mig gulbyxorna igen ända fram till skolan. har redan ångest..fyfän.

legat och sett på massa verklighetsbaserade skräckfilmer med lizette (som sov..) och jag svettades mer än uppvärmningen på fysträningarna. jag har bara väntat på små rymdgubbar som ska komma och ta mig hela natten. bor förövrigt i lizettes crib några veckor framöver. fest hos issa! issa issa issa! nu ska naglarna pimpas, finnarna klämmas och försöka komma på vad det är som luktar unket trots en lång dusch och massa hygien behandligar..

PEACE

ligger vaken i sängen, klockan är bara stra efter 12, men eftersom niklas jobbar och lägger sig tidigt så blir det samma för mig.. det är varmt trots att jag har fönstren hel öppna, oroar mig för surret från myggorna även fast jag vet att dom inte kommer igenom myggnätet, och tycker det är alldeles för jobbigt med en katt mitt på magen som sover fast jag tycker att det är det mysigaste som finns. allt stör en när man ska lägga sig och inte kan sova. det är så...störande

niklas ligger halvt på mig med armen över, störande men underbart på samma gång, både han och katten snarkar, störande..men tryggt och gulligt. jag puttar till han när det blir alldeles för irriterande, han säger nått oförståigt och kryper närmre istället, han är för söt när han sover, även fast han kan vara ganska störande. jag har alldeles för liten plats i min lilla säng och kanten gör ont..men jag kan verkligen inte sova själv i den heller, han måste ligga och störa mig, hålla mig så hårt att jag stör mig på hur varmt och klibbigt det blir, katten måste sova med mig för det har hon gjort i alla år fast den lilla hårtussen hårar ner nått så fruktansvärt och tar större plats än mig, jag stör mig nått så fruktansvärt att man hör mammas snarkningar ändå hit, fast jag somnar som bäst då jag vet att hon är hemma. jag känner mig trygg, trots att jag bor mitt i skogen, i ett hus där det verkar spöka, det är kolsvart och jag är livrädd för mörker och där rävar skriker som små barn utanför föstret. jag mår så jävla gott just nu..jag njuter av varje sekund, även fast allt stör mig så jävla mycket! och jag kan inte sova!

Det är ganka konstigt hur man blir påverkad av musik.. att så fort det hänt nått så förknippar man alla låtar med det. speciellt killar...kan fortfarande till vissa låtar få flash backen till något. och när man känner sig nere MÅSTE man ha den sorgsnaste låten man hört på repeet.

just nu lyssnade jag på den gamla godingen Uncle cracker- follow me.

tänker på att alla barndomskompisar man känt längre än vad man minns. hur det har blivit av alla. vissa har problem med allt möjligt, andra har blivit väldigt väldigt sjuka och andra åker till USA nått år eller glider genom livet på en räkmacka.

Dom jag har gått på dagis med som jag har jätte bra kontakt med än är Frida, viktor, Henrik och Kristoffer.

men sen finns det en till.. som kom in i 6 års. direkt från jönköping som jag har exakt, eller till och med bätte kontakt med nu. vi har inte växt upp eller ifrån varandra. vi fjantar oss exakt lika mycket som vi gjorde då, på samma sätt. vi har samma humor. vi är bästa vänner. trots vi haft våra mindre tjaffs är hon den bästa. jag har varit irreterad på henne men vad hon än skulle göra, OAVSETT vad, skulle jag aldrig säga upp kontakten. jag vet att hon har sagt samma sak och menat det. jag har känt henne så länge, vi har umgåts varje dag, på skolan, efter skolan till och med innan skolan. på helger och lov. vi turades om att "bo" hos varandra. känner oss hemma med varandras familjer och släkt. när vi skulle börja första året på gymnasiet, första gången någonsin vi inte skulle gå i samma klass. var jag rädd att vi skulle få mindre kontakt, men vi var med varann nästan om det är möjligt MER. vi lärde känna varandras kompisar.

jag trivs som bäst med henne. och att hon älskar att vara med min pojkvän samtidigt är ett stort +!!
jag kan vara mig själv, berätta allt. vi kan sitta och prata en hel dag sen ändå ha lika mycket att prata om dagen efter utan att behöva snacka skit om nån som många måste ha som ett samtalsämne. även om det bara handlar om en ny tröja på gina så kan man få det till ett roligt samtalsämne.

hon har alltid funnits där, det kommer hon alltid göra. hon är bäst. har ingenting som hon inte vet. och desamma gäller henne. jag vet allt från att hennes favorit färg är grön, favorit djur är tiger, att hon hatar att åka hiss och att hon blev instängd på en toa på ett badhus för jätte längesen och hatar därför nu att känna sig instängd, hon heter caroline i mellan namn, hon älskar Rihanna och vill jobba inom media branschen. hon kör på Nikon kamera, vill läsa vidare på en skola i karlskrona och jobba utomlands och har världens största självdistans när hon är bland folk hon känner hyffsat. när hon inte vill prata inför folk hon inte känner så smackar hon omedvetet mellan meningarna, och när hon druckit så kan jag direkt se när hon känner sig påverkad eftersom hon gör ett speciellt leende då och hennes ögon ser trötta ut fast ändå inte. hon har en gosedjurs mask och en nalle sen hon var liten som ska ligga nånstans längst in i garderoben. ja alla sånna dära små saker plus det hon aldrig berättar för andra. jag känner henne inifrån och ut. och även om vi inte skulle ha kontakt fören vi blir pensionärer så tror jag inte att hon skulle ändras. hon kommer aldrig växa upp riktigt och man få ta henne som hon är. den bästa!

jag kan inte beskriva hur underbar människan är! jag älskar dej ! hoppas fan att du vet att du är den absolut bästa jag har!



du är verkligen värd allt.

ännu  än lledig måndag med strålande sol och brända ben. alla jobbar, bara jag och stina som sitter på altan och gör absolut ingenting. lyssnar på lets make love med coffey. ikväll blir lite öl med mina allra bästa vänner och bara snacka skit, underbart. slängde iväg ett sms till älskade jasmine också efter att ha hittat en gammal snusdosa som hon ristat in issa <3 service på. känner att jag måste träffa lite människor snart.

jag ska skriva en bok. det har jag sagt i många år nu. jag vet exakt vad handlingen är. men det är lite svårt att få ner allt i ett sammanhang. den är på verkliga händelser. man kan kalla det en roman eller en romantiks tragedi. det låter djupt. men de handlar ingenting om obesvarad kärlek eller något krossande förhållande..

jag nämner inga namn, det handlar inte om mig, utan som den personen som en person berättar allt för. likt en som biktar sig sitte rjag och lyssnar och tar till mig. håller det mellan oss. men nu har jag fått tillåtelsen att skriva lite om den vi kallar Anonym

ja ett typiskt lov för mig. sover 10-12 timmar, är med dom bästaste !!! saknar jasmine och matilda..OCH självklart SJUK! som varje lov. att jag ens trodde traditionen skulle brytas just nu.suck  isabelle....! som tur är ska jag vara glatt på benen igen om 5 dagar. dock får vi se hur det blir med festandet imorrn på Linn stora dag..ska jag agera vuxet och hålla mig nykter? eller ska jag tänka som den blinda 18 åringen jag är: äh, de händer alla andra, inte mig, EN ÖL TILL TACK!
aa vi får fan se.

för tillfället ligger jag i sängen på kolbacken (som jag gjort näst intill hela veckan) luktar lite illa och väntar på att min man ska komma hem efter sin arbetsdag och kasta sig över mig med tårar i ögonen av lycka över att få se mig efter en hel dag! tycka synd och ta hand om mig!

nu ska jag jaga myggan som åstakommit 12 bett på min kropp och stoppa in den i ett elutag där jag kan se den grillas och plågas och jag ska känna mig tillfredsställd och le för mig själv.

PEACE

jag älskar att vakna upp med en fullsnus dosa brevid mig, min sidekick. jag älskar att läsa alla tusentals inläggen på fb att det är strålande sol. jag älskar att vakna upp brevid min älskade niklas med morgonfrippa som justin bbieber, att väcka honom med pussar...eller ett bett i bröstvårtan (!!) jag älskar när han blir rädd för han tror att hans knä i högläge under sömnen är hans morronbånge. jag älskar sommarlov och jag älskar att få gå och göra morgonrutinen på toa nu för att sen fortsätta dagen med INGENTING! för jag har redan gjort tillräckligt idag känner jag.

blommor och bin sommaren är bra fin! PEACE

trillar in på bloggar och hemsidor kors och tvärs så här en sommarlovsmorgon. men alltsååååå

http://barbietina.devote.se/

deja vu!!

min nya favorit!! DÖ SKÖN! hahahahhahahaahha

när man är så gott som handikappad så känner man sig rikigt super handikappad...

man vill ju ha allt som man inte får..
satans knä..

ah första sommarlovs dagen! man vaknar..ser regnet ösa ner och känner att man bara kan vända på täcket till den kalla sidan och sova bort hela dagen, eller kliva upp, en stor t-shirt, ett par smutsiga mjukisbyxor som ger ledighets nostalgi känsla och inte bry sig ett skit att håret är krulligt och fett och går inte alls att hantera, slå på en film med en kaffe och en snus och somna till den...men näe, jag vaknade av den värsta mardrömmen jag någonsin haft i mitt hela 18 åriga liv, fixade mig, redo för kvart över 8 bussen på väg till skolan för att få prov avklarat samt lämna böcker kors och tvärs. TUR i min otur är att pappa skjutsade mig senare, det fanns ett bord jag bara slängde böckerna på och att Joyce var på skolan! hon är för go! men självklart ska måndagar alltid ha ett mindre helvete med sig som för mig är ett jävlapissgrymt skitlivs förstörare. det tok regnade, plingan på bussen fungerade inte (vilket den aldrig gör oavsett dag! men måndag får skiten..eftersom et inte var söndag..) sen fick jag gå dyng sur de 2 km jag har hem till " M-hooden" eftersom jag glömt jackan hos mamma...SMART! satans förbannade måndag.. men när jag kom hem stog min älskade niklas i dörren..han tyckte synd om mig vilket var alls jag behövde, men de var inte nog, som en sommarlovsinvigning hade han fixat mat och kaffe. så efter att jag vridit ur och hängt upp mina så kallade uttänjda och kalla kläder samt en varm dusch som gjorde hela mig röd, såg ut som en heldag på solariet för en rödhårig..men jag tog på mig mina fula kläder, och nya mysstrumpor upp til knäna med lördagsmorgons filten och kröp upp i soffan. helt totalt satans utslagen. fick mat på plats. vi myste ner oss i soffan med varsin snus och jag måste säga att jag bara älskar han mer och mer. niklas är fan den bästa! <3

piggnade till men nu när mamma  sa det är storstädning (förbannade måndagar, förbannade jag som säger jag inte har några kläder men ändå tillräckligt för att täcka golvet, förbannade mamma som hittar allt under sängen, förbannade ledighet som gör att mamma äger mig med att säga att då har jag ju hela natten på mig, förbannade tonårskris fattighet som gör att jag måste städa ås jag kan leva på henne i sommar) så kände jag mig plötsligt trött och lite hängig? så måste vila lite, typ tills niklas kommer och räddar mig som riddaren i shrek.

mitt liv är inte intressantare än så för tillfället... PEACE


juuust jaa! ska tatuera in "rape my shit" i svanken också. elle?

studenten har ju varit en sorgenstid. man längtar och avundas. MEN dock känns det som om jag hängt på dom ganska bra så här dagarna efter..och man funderar på om man verkligen längtar så mycket...ont i huvet och kroppen för en blekfis som jag är det alldeles för varmt..dock kommer det säkert bli hagel och orkaner när jag står med en tunn vit klänning på trappen och emosvart under ögonen, det är min tur det.

Niklas mår som han förtjänar också. han var för söt när han åkte på flaket.. dom första två varven stog han åt fel, men efter en tillsägelse av linn med kameran så stog han och skrek och pekade åt mig massa saker.

-JAG ÄLSKAR DEJ SÅ JÄVLA MYCKET
-DU ÄR SÅ JÄVLA SEXIG!
-DÄR ÄR ISABELLE! MIN TJEJ: KOLLA! KOLLA! MIN TJEJ.

haha störd

har tagit en festrunda med min älskade ex klasskompis jasmine!! hon är FÖR go för att vara sann. sen följde matilda med i vårt lilla lilla anhang till memento och jag älskar dom verkligen.

sen har jag suttit med mina bästa vänner på ett tak och träffat niklas student kumpaner.

nu blir det birsta och en donken OCH sist men inte minst en alvedon så får vi se vad som händer. vi är vip på en fest med 90 pers på en liten yta. men finns det hjärterum finns det stjärterum.

nu ska jag ta mina stinkande fötter till hygienhyllan i badrummet och göra en makeover innan vi drar! PEACE



gammal, men bäst <3

Foto: Linnfritz

jag sov över idag. så de vart en illigal ledighet idag. känner mig fruktansvärt trött och less. inte alls vaknat på rätt sida. känner mig seriös?! inte vanligt. bara ligger och tänker på allt och alla. hur sjukt bra vissa har det jämfört med andra. varför jag låtit mig tappat kontakten med så många..  och spec en. tittade på grisvädret och såg en sak som får mig att tänka tills hjärncellerna rymmer. en person.


Ända sen vi föddes har vi känt varandra. långt innan jag kan minnas. vi gjorde allt tillsammans, sålde teckningar för 10000 kr så vi kunde se om en sparbussa kunde bli full, och klistrade fast löv och pinnar på en planka och kollade det tavla, vi sålde den till farmor för en 10, hon visade den här om dan. vi hade också skrivit att den kostade igentiligen 1000000, och med liten liten text längst ner som knappt gick att läsa

-" ps, denna tavla ruttnar snabbt"

och att den inte gick att lämna tillbaka. vi var inte speciellt gamla då. varje sommar badade va. det finns tusen kort på oss innan minnerna. då vi springer runt nakna i vattnet med stora armpuffar och ser ut att dö av skratt. varje vinter åkte vi dag ut i maggans backe, med fula overaller och mösserna ner dragna håller jag på att dö av skratt. vi åkte skoter med din pappa och traktor med min. vi hade picknick med lizette och såg på disney filmer. jag kom ihåg din my little ponny film som du egentligen inte vågade se för de var ett sten monster med. men jag kunde tvinga dej om jag satt nära dig. och dina my little ponnys hästar! som vi klädde ut och målade och lekte med konstant!

på dagis, vi var jämt med varandra. kom ihåg att jag var avensjuk att du kunde stava och hela alfabetet och kunde lösa hela pippispelet före någon annan. men du försökte lära mig också. du fick glasögon, och jag tyckte du var jätte fin i dom, jag ville också ha.

i skolan var vi lika mycket med varann från en början. men du var sjuk ganska ofta. men vi gick alltid hem tillsammans iaf, stannade hos dig så du kunde ringa din pappa och berätta du kommit hem och mådde bra sen gick vi upp till mig.

men du blev borta mer och mer. gick konstigare. du fick så mycket uppmärksamhet av alla vuxna och lärare och det blev jobbigt. vi blev så avunsjuka. vi slutade umgås också. du gick nästan aldrig på skolan vid det här laget. jag tänkte inte så mycket på det. du coh din pappa kom upp ibland och vi kunde åka fyrhjuling eller se på film. men de var inte som förut. ändå minns jag att jag hälsade på dig en dag när du inte var hemma, du var nån annanstans. men jag kom dit. och vi bakade negerbollar och du blev jätte glad att jag kom! jag minns det så väl.

det är fler barndomskompisar som var med dej, som också tappat kontaket och inte vet mycket om dej. jag kan ärligt säga att vi skämtat lite om det, varit lite okänsliga. men jag har så fruktansvärt dåligt samvete. vi hade så kul, och du gjorde allt för mig. det är så grymt hur livet kan bli. pappa berättade  igår hur det var med dej. jag vet inte vad jag önskar, jag önskade att du kunde bli bra.

nu när man är äldre, de är förrns nu man ser att man stått alldeles brevid när du lidit men inte fattat nått, man var för liten. jag fattade inte varför vi lekte jämt sen kunde du plötsligt inte, du var aldrig ens hemma, inte förrns jag hälsade på dej den där dan visste jag vart du var.  när du väl kom och hälsade på med din pappa så var de inte samma sak, visste du att jag var där? kände du igen mig? fast de bara gått några få år? saker jag vill ha svar på men kan inte. det är en omöjlighet.

det hade lika järna kunnat varit jag, eller vem som helst. men det blev du. och jag fattar inte hur man kunnat varit så okänslig. men igen, vi fattade nog inte.  jag har galet många minnen med dej, och hundratals kort, jag kommer aldrig glömma dej vad som än händer. för som barn, var du den allra bästa jag hade. det är helt sjukt att en 18 åring ska gå egenom allt. det är fan brutalt!!! men jag hoppas du en dag kommer att bli bra, att du inte kommer ha ont något mer. jóch jag hoppas över allt annat att jag får chansen att säga det jag just skrivit till dej.

förlåt för att jag inte förstod utan var så okänslig.

tack för alla minnen,jag kommer aldrig glömma dom, och jag kommer aldrig sluta skratta när jag tänker på vissa av dom, jag hoppas de kanske kommer några till.

jag vet att det kommer bli bra. du ärså sjukt stark! vad som än händer, du klarar det!

jag finns för dej...<3


det vill jag få chansen att säga. jag ångrar så mycket. jag tänker tillbaka för mycket, men det är näst intill en omöjlighet att tänka frammåt nu..